Scott Walkers The Drift är fruktansvärt krävande. Svårgenomtränglig, sammansatt och pretentiös som en bitter, engelsk fruktkaka. Det är lyssnaren ensam med Scott Walkers och undergångens metaforik. Det finns inga lätta, triumferande schlagerhits. Inga Make it easy on yourself. Istället död, uppbrott och ensamhet. Som en lång existentiell dikt av... ja, låt oss vara nationalistiska och säga... Bruno K Öijer. En ny-ny-romantisk, symbolistisk Scott Walker är lika direkt och drabbande. I Baudelaires och Verlaines tradition. Han intar Benito Mussolinis skepnad i Clara och skildrar hans tankar efter Mussolinis och hans frus avrättning och kroppsliga skändning. The Drift är en talande obduktion av Elvis Presley, Jesus, Milosevic, ett testament över människans tragiska livsöde. Extas, desperation, undergångskänsla. Överdåd och prakt. Det är något av det modigaste jag har hört på skiva.Skivbolag:
Artist:
