"I can't believe I fucked up and made a half-assed album". Noreagas ord från CNN's [I]Invincible[/I] ringer i öronen när jag hör [I]Group Sounds[/I], den sjätte fullängdaren från San Diegos finaste rockorkester. 1996 års punksoulsensation [I]Scream Dracula Scream[/I] gav gruppen branschens Nästa Stora Grej-utmärkelse. Men på förra skivan [I]RFTC[/I] gick John "Speedo" Reis och hans män vilse bland jättebudgetar, gamla Journey-producenter och en självparodisk tuggummiattityd som fastnade i halsen. De skulle aldrig erkänna det förstås - Rocket from the Crypt är alltför mycket musikälskare för att hänga upp sig på tom indiementalitet - men Interscopes förlovade Limp Bizkit-land var kanske inte deras rätta hem.
John Reis har ägnat de senaste åren åt att starta ett skivbolag tillsammans med Sympathy for the Record Industrys Long Gone John, spela cool rock med The Hot Snakes och så har han grävt ner sig i den exotiska mellanösternklingande etiopiska soul som finns på Ethiopiques-samlingarna. När det var dags för Group Sounds gick han in i en jättetrång replokal med sitt band. Det var så trångt att de fick sparka ut Grease-rekvisitan och allt som var det minsta Bruce Springsteen-gulligt. Group Sounds är elak uramerikansk punkrock som den lät när de gjorde EPn [I]The State of Art Is on Fire[/I] för sex år sedan.
[I]Group Sounds[/I] är soundtracket till fester man blir vräkt ur hus för. Hela första sidan är fylld till bristningsgränsen med tvåminutersexplosioner som är precis vad som behövs i tider då rockmusiken är väldigt svår att förstå. En gammal ikon som Jon Spencer har skaffat ett jättelångt skägg och ser ut som om han var med i Free, en ny som Fred Durst känns som ett omysigt alternativt (trots att [I]Break Stuff[/I] förstås är en fin titel). Så när Rocket from the Crypt sparkar in dörren med tuffa låtar som [I]Carne Voodoo[/I] och [I]Heart of a Rat[/I] känns det som om kavalleriet kommit.
På b-sidan drar de ner på tempot, släpper in lite soul och gör popmusik. Och avslutande [I]Ghost Shark[/I] är långsammare än något som gruppen gjort tidigare. Apollo 9 och JC2000 spelar blåset till en begravningsmarsch i New Orleans, Jim Dickinson klinkar fram några spridda toner på sitt piano och John Reis låter mer än någonsin som en Elvis Costello uppvuxen på Stax, Misfits och Kentucky Fried Chicken.Skivbolag:
Artist:
