Minsann om vi inte har en Kim Wilde för 90-talet i Republicassångerska Saffron. Liksom Kim sjunger Saffron gärna om olycklig, gränslöskärlek på nasal, relativt utpräglad engelska. De ser på sina respektiveomslag tufft tidstypiska ut och dessutom är deras sound inte helt olika -båda hamnar i något slags gränsland mellan new wave och snäll, för att intesäga menlös, pop. Kim Wilde var på förra halvan av 80-talet den typen av artist som finns och som är stor, men om Yazoo och i synnerhet Depeche Mode var den tidens Jesus, var Kim Påven - senare, sämre, större. Även här kan man dra paralleller till Republica. De blandar och ger och låter som en remixplatta med Spice Girls i 30-årskris. Tanken är förmodligen att Den Musikaliskt Efterblivna Lyssnaren ska känna sig bekväm och modern i sin samtid. Den Musikaliskt Efterblivna Lyssnaren ska tänka techno. Det funkar inte. Efterblivna som undertecknad tänker envist på Kim Wilde med ett inslag av 2 Unlimited light . Men jag ska inte vara orättvis - visst finns det ett och annat spår medviss Cambodia-faktor. Drop Dead Gorgeous har en fin om än banal text om ensvinig före detta pojkvän som sitter kvar och den andra favorittexten, från Don't You Ever, handlar om det där fina och dumma som människor gör ibland- offrar allt för att få hålla kvar, lite grand.
Skivbolag:
Artist:
