Med The Raveonettes solida grund i förebilderna Suicide, Velvet Underground och 60-talets girl groups i åtanke vore det förmätet att begära utveckling. Men efter samarbetet med representanter för alla de förebilderna på det oväntat slipade Pretty in black härom året vågar Danmarks bästa band vågar sig på några nya steg. De flesta av dem bakåt.
Med sitt manifest om att ingen låt får vara längre än tre minuter ordentligt begravt blir monotonin i det tunga malandet ännu mera kraftfullt. De överstyrda gitarrattackerna har tagit över igen, och de smarta poplåtar – i synnerhet You want the candy - som inte fick väsnas som de ville senast är numer iklädda taggigare Jesus & Mary Chainkostymer än någonsin. Men även om låtmaterialet vore nog, så ligger storheten i Sune Wagners och Sharin Foos stämmor, var och en för sig relativt anonym men som varandras skuggor lika tighta som Juliette Lewis spandex. Det är de som separerar The Raveonettes från de tre dussin andra band bara i vår stadsdel som bekänner sig till samma Gudar.
Skivbolag:
Artist:
