Gitarristen Johnny Marrs betydelse för indiepopen och -rocken är inte diskuterbar. Den är gigantisk. Bernard Sumners betydelse är förmodligen, för en del, lika viktig, om man betänker hans bakgrund i Joy Division och New Order. Deras från början ganska lösa, gemensamma projekt Electronic, där dessutom Neil Tennant och Chris Lowe medverkade i slutet av åttiotalet, har faktisktett berättigande även idag. Deras dans influerade pop är inte alls oumbärligeller nyskapande eller egentligen ens angelägen, men de gör musik som man blir både på gott humör och pigg av. Det snygga drivet i singelspåret Forbidden city är klartberoendeframkallande och när jag hörde den insåg jag för första gången att jag har förmågan att stå ut med Bernard Sumners röst. Det var en hård knäckför mig när jag hörde honom live med New Order, det var direkt plågsamt, men nu inser jag att någonstans är det helt okej. Eller också har han skärpt till sig. For you, Dark angel (med effektfulla vändningar i arrangemanget) och If you've got love är tillsammans med singeln bäst. Problemet med plattan är väl att en del av låtarna svävar ut i ett ingenting, blir liksom så eteriska att de försvinner ur medvetandet redan medan man lyssnar. Men med rätt programmering av CD-spelaren kan Raise the pressure vara ett riktigt kul tidsfördriv.
Skivbolag:
Artist:
