¾?
?ar sägas att hiphop-musik skapas på två olika sätt. Denna distinktion görs mellan de producenter som klipper samplingarna kort och hårt, och de som använder längre portioner loopad musik. Den senare kategorin producenter kan nu inte bara loopa vad som helst. Alla sköna loopar finns på de mest svåråtkomliga gamla skivorna. Quasimotos musik är uppbyggd av många sådana gamla, långa och mjuka loopar. Några få är bekanta, de flesta har ingen hört förut. Hela hans debutalbum [I]The Unseen[/I] tillägnas denna produktionsstil.
Producenten Madlib är den sönderrökta hjärnan bakom San Francisco-gruppen Lootpack. Madlib ligger också bakom Quasimotos [I]The Unseen[/I], en skiva som mycket väl kan vara det slutgiltiga stycket meta-hiphop, varken mer eller mindre. Temat för skivan är i princip bara den egna musiken. Visst skulle det kunna vara ett löjligt koncept att basera ett album kring, men nu är Quasimotos [I]The Unseen[/I] hiphop som handlar om sig själv när den är som bäst. Musiken är milt sagt introspektiv, men också lekfull. Inte en enda av de tusentals idéer som poppat upp i Madlibs huvud har undgått att hamna på skiva. Och varenda spår är en vinnare.
"Yo Madlib, why you wastin' so much money on records and getting high, man?" frågar Quasimoto sig själv. Madlib och Quasimoto är nämligen en och samma person. Hiphop om hiphop och producent som rappare. Madlib tar vid med sin vanliga röst igen, rappar någon sorts svar, och byter tillbaka till Quasimoto så snart han känner för det. Över heta moogar, vibrafoner och krispiga beats varvas rappandet och scratchandet med vokalsamplingar från besatta poeter och glömda stand up-komiker. När Madlib använder Quasimoto-rösten låter han som en Eminem-smurf. Han gör ogenerat hiphop-covers på hjärtegodis som Biz Markies [I]Pickin Boogers[/I] och AZs [I]Ho Happy Jackie[/I]. [I]The Unseen[/I] har varken svaga spår eller gästrappare. Den handlar bara om hur musik ska byggas av glädje. Glädje och jazz. Den handlar om långa mjuka grooves och samplingar. Den handlar om Electric Prunes, Melvin Van Peebles, Stanley Cowell och Rhythm Makers.
När Madlib var i Stockholm handlade han vinyl på Snickars Records. Framför allt köpte han funkrockbandets The Loading Zones självbetitlade LP. Den kostade lite över 200 kronor. Han drog sin tag på väggen innan han gick ut på gatan igen.Skivbolag:
Artist:
