Peter Gabriel - Scratch My Back

Patrik Forshage 05:00 16 Feb 2010


På den lyckade coverskivan hittar en artist personliga perspektiv på materialet. Det gör Peter Gabriel här. Verkligen. Tyvärr blir hans perspektiv dock ofrivilligt komiska, eftersom han konsekvent missförstår låtarna. Det mesta blir begravningshymner i hans tolkningar, vare sig vi talar om Bon Iver eller Arcade Fire, och variationen består i en del av dem är pråligt klassiskt orkestrerade och en del pianobarsklinkade. Ett par av dem framförs med den där förorättade PK-darren som funkade i gamla anti-apartheidkampsånger, men någon borde nämnt att David Bowies Heroes trots omnämnande av Berlinmuren blott och bart är en surrealistisk romantiknovell. Lägg falsksång i Neil Youngs Philadelphia till klavertrampen och resultatet är musikens Titantic – storslaget, felkonstruerat och illa framfört.
Skivbolag: 
Artist: 
8 Visa kommentarer (8)

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Gnucci – You Good I'm Good Let's be Great

Jag gillar att Gnucci är så sur. Att hon rappsjunger sarkastiskt om utseendehets och normer kontra självsäkerhet och trots, om patriarkatet och om systerskapet. Jag gillar även titlar som Xs & Ohs, som låter ungefär som ett dimmigt ”bitches and hoes” om man lyssnar slarvigt, som ett slags kommentar till många av texterna inom genrerna där hon härjar. Just hennes texter är coola och förnuftiga, samtidigt som hon inte kompromissat med snygga rim.