En soloplatta från Cardigans musikaliska motor med låttexter av Jocke Berg. Ett projekt som knappast gav mig andnöd när jag hörde talas om det första gången. Mitt förhållande till ovan nämnda band kan betraktas som något ansträngt. Efter att ha läst intervjuer med Peter Svensson och stött på honom vid ett par tillfällen visste jag att han var en högst sympatisk smålänning med ett välutvecklat musikaliskt öra, men det ändrade varken min inställning till Cardigans eller mina förväntningar på den här plattan.
Desto roligare då när jag hörde Paus och insåg vilken suverän platta han har gjort. Faktum är att den rymmer så mycket bra och säregna toner att man nästan tappar andan. Produktionen håller genomgående skyhög klass och ekon av trubadurerna Neil Young och Nick Drake gör sig hörda på ett klädsamt sätt. Precis som med låtskrivandet visar det sig att Svensson har ett ytterst personligt anslag även i sin röst och den fungerar utmärkt här; vek utan att vara mesig, bräcklig utan att vara tunn, sprucken utan att vara falsk. Det rör sig helt enkelt om en sån där röst som på allvar sätter känslorna i svallning. Och då är det som bekant bra. Samtidigt som detta är väldigt eget och komplext är det allt annat än svårtillgängligt, och däri ligger en stor del av min beundran och fascination. Vad som skulle hända om Svensson gick in i sig själv rejält och skrev en riktigt lurig platta vågar jag inte ens tänka på. En sak är dock säker: i väntan på den fungerar detta verk alldeles ypperligt. En invändning dock: Beror det på att musiken och sångmelodierna golvade mig totalt som jag inte tar minsta notis om texterna, eller är de helt enkelt ganska ointressanta?Skivbolag:
Artist:
