Mattias Alkberg - Södra Sverige

Sara Berg 00:00 20 Aug 2014

Bästa textraden på Mattias Alkbergs nya skiva lyder: ”Jobbar med media, ser ut som en smed” i låten Du är en kattunge. Inte för att den är viktigast eller mest politisk, utan för att den är så löjligt sann. För att den så träffsäkert och i all sin enkelhet definierar vår samtid.

Efter att Alkberg dödat projektet Mattias Alkbergs Begravning, dröjde det inte länge förrän han värvat ett nytt band och börjat spela punk – vilket är en utmärkt genre för den som vill protestera mot till exempel rådande maktordning. Även om personangreppen i Nöff nöff är onödiga.

För trots att musiken är synnerligen svår att undkomma på Södra Sverige, med hätska gitarriff och snabba trummor, är det ändå texterna som står i fokus. Alkberg är även publicerad poet och vet hur man formulerar sig träffsäkert och koncist. Han skriver korta och arga rader om klassklyftor, fredagsmys, högerpolitik och patriarkatet. Han hatar på regeringen, fattigdomen och hipsterkulturen, på arbetslinjen och Stockholm. Högst medvetet har han skapat ett av de bästa och viktigaste inläggen i valdebatten, för om folk inte lyssnar på politiker så lyssnar de i alla fall på musik. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Tory Lanez – I Told You

En blandning av mysig R&B, brysk Future-trap och autotunad radiopop. Både var för sig och inkorporerade i varandra. På vissa ställen var för sig men på samma låt. Låter det rörigt? Det är det. Men ändå kul på något sätt. Hade han bara struntat i de intressedödande skitsen hade albumet förmodligen varit en underhållande lyssning från start till mål.

Frank Ocean – Blonde

Det karaktärsmässiga steget från Endless till Blonde är inte särskilt långt, men det existerar i allra högsta grad. Framförallt ligger skillnaderna i strukturen, men Blonde låter också dyrare och ljudmässigt rikare än sin två dagar äldre föregångare. Något överproducerat arenanummer är det dock långt ifrån. Den soniska rikedomen består mestadels i en omfattande variation på ett fåtal instrument och en, med Frank Ocean-mått mätt, större vokal oförutsägbarhet.  

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!