Medan resten av världen skriver sånger om sina katter sjunger Mark Eitzel ett sorgset akustiskt drama om sin relation till [I]My Pet Rat St Michael[/I]. På det sättet markerar han sin vilja att vara udda, och det är en markering som behövs.
På [I]Candy Ass[/I] ("tönt" i amerikansk redneckjargong) är han nämligen ovanligt slätstruken, när han med något akustiskt undantag vidareutvecklar den elektroniska musik som dominerade föregångaren mot ytterligare anonymitet. Hans elektroniska meditationer drar åt vokal ambient, men inte ens med markerade rytmer där inspirationen hämtats från Aphex Twin och Four Tet förmår Mark Eitzel sticka ut annat än i Warp-ljudande [I]Cobh[/I].
Att Mark Eitzel slagit in på fel väg blir ännu tydligare när han vid ett par tillfällen avviker från det elektroniska. American Music Club-stämningarna i fina [I]Roll Away My Stone[/I] och Calexico-samplingarna i skeva [I]Green Eyes[/I] visar var han har sina verkliga styrkor.
[I]Skivan släpps den 30 september[/I]
Skivbolag:
Artist:
