Lena Philipsson - Världen snurrar

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 20:41 15 Feb 2012

Lena Philipsson började sin karriär som en käck och menlös svensktoppenartist i mitten av 80-talet och därefter tuffade karriären på tills det var så få som brydde sig att hon helt enkelt slutade spela in nytt material. Så långt allt förutsägbart – men sju år efter vad som enligt konstens alla regler borde ha varit hennes sista album gjorde hon 2004 plötsligt comeback med den glödande popsingeln Det gör ont och skrev om historien. Samtliga album som Lena släppt sedan dess har dock varit besvikelser. Det har känts som hon glömt bort varför hon ville ta revansch, att det enda hon gjort varit att skjuta upp karriärens dödsstöt. Tills nu. För Världen snurrar, Lenas tolfte album, är en pigg och klubbig historia som inte låter desperat, bara nyfiken och engagerad. Hon har kastat ut de trista gamla producenterna och låtskrivarna och istället samarbetat med folk som Oskar Linnros, Magnus ”Filthy” Lidehäll, Veronica Maggio, Markus Krunegård, Kaah, Björn Olsson och Christian och Vanessa Falk. Det låter inte strålande rakt igenom, men ambitionen finns där, samt ett knippe poplåtar som är starkare än det mesta Lena Philipsson gjort. Världen snurrar är tveklöst hennes bästa album.

Skivbolag: 
Artist: 
1 Visa kommentarer (1)

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Södra Sverige - Rak Kant

På Södra Sveriges andra album släpper Mattias Alkberg den renodlade rättframma punken och unnar sig lite spretighet. Så länge det i rimlig utsträckning relaterar till punk, givetvis. Det innebär ofta postpunk, flera ställen närmare bestämt en mer arty svenska postpunk som den lät för 35 år sedan, då Psynkopat, Elegi, Att Som/Unter Den Linden och Hjärnstorm letade udda uttryck strax innan elektroniska instrument blev standard i sammanhanget. Eller som The Bear Quartet kunde låta ibland, du vet. 

Ball - Ball

Det är som om dessa tre svenskar har skapat ett monster. Som alltid med monster är de svåra att handskas med, de förstör det mesta som kommer i deras väg, men de kan också ha en missförstådd sida. Ball är smutsigt, galet och så fuzzigt att du av ren skär elektrisk spänning kommer att dra ihop dig när dess vassa frekvenser sparkar mot dina trumhinnor. Det är så dränkt i effekter att de lättsmälta tongångarna kletas ned till tröga bitar. Och ibland är det okej.