I gropen av landfill-indie hamnar Kasabian underst."Landfill-indie" är på väg att bli ett etablerat begrepp för de 13-på-dussinet-band som envisas med att försöka kränga ointressant och talanglös indie med svaga melodier och allt mer desparata "see-me"-gimmickar. Kasabians spretande varianter, ständigt med en unken 90-talsodör av Madchester, grebo och till och med Jesus Jones (om någon stackare misslyckats med att förtränga dem) placerar vi djupast i den gropen.