Jason Isbell and the 400 Unit - The Nashville Sound

Patrik Forshage 12:32 18 Jun 2017

Han tickar i alla de rätta rutorna med sin americana, ibland är den mjuk och akustisk, ibland traditionell med fiol och ibland hårt elektrisk rockig, och hela tiden arbetar han med gedigna melodier och ett lika kompetent hantverk.

Hans missbruk armbågar sig fram överallt, oftast ångestladdat och skitigt och någon lång med lättnad över att ha lagt det bakom sig och vara på väg hem en sen natt helt nykter och klar, men det personliga och självutlämnande i texterna går inte igen i musiken. Molotov låter Springsteen, Last of My Kind låter Steve Earle, och mäktiga Anxiety tar avstamp i Dylan och landar i Tarantula Waltz ungefär. Sådant går det inte att ha invändningar mot, men för att Jason Isbell ska lyfta till den högsta divisionen behöver han hitta sig själv.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Algiers - The Underside of Power

När titelspåret släptes som singel i våras blev Algiers världens just då viktigaste band. Egentligen var The Underside of Power på intet sätt nyskapande varken musikaliskt eller till sitt budskap, det var bara precis rätt precis nu.

Nick Oliveri - No Hits at All Vol.2

Att Nick Oliveri har ett intressant cv kan ingen argumentera emot, och det är också denna andra del av samlingsläpp där han gästar på sång ett intyg i sig själv på. Men som de flesta arbetsgivare förstår handlar det ofta mer om vad du gjort än var du har varit på för ställen, och det är inte som frontman och sångare Oliveri är som starkast. Dessa undanskymda spår med bland annat Turbonegro och The Dwarves är underhållande enstaka uppfriskande piller, lite sådär spexiga som Oliveri själv ter sig.