De två första tredjedelarna av det här albumet lever på alla sätt upp till sin utmärkta föregångare. Tio ljuvligt sammanvävda spår av jordigt djupsinnig rap. Sedan kliver Mike Will in i bilden med ett murrigt beat drivet av hårda trummor och raserar den stämningen. Även om det inte är något fel på varken beatet eller den resulterande låten A lot, tappar albumet tråden och inleder där en fyra spår lång identitetskris. Innan tråden sedan återfinns på svalt jazziga Brenda. För precis som med Cilvia Demo är det konsekvensen i ljudlandskapet och den perfekta balansen mellan Rashads tillbakalutade trasighet och den förlåtande produktionen som är tjusningen.
Skivbolag:
Artist:
