Det kan vara nog så svårt för ett one-hit-wonder-band att upprätthålla en , men när den största merit man har att luta sig på i relationen till de under 40 i publiken är att Alcazar gjorde en cover på Don't You Want Me för snart tio år sedan är det riktigt illa. Single Minded här är ett ogenerat försök att skriva om den låten så att den ska vara omedelbart igenkännelig, men annars är försiktighet det enda som utmärker sig här. Låtar som Sky ställer sig fegt mitt emellan The Human Leagues tidiga experimenterande Being Boiled-inkarnation och deras senare topplistevänliga stil, och tillfredsställer ingenderas publik. När man som The Human League varken vågar ta steg framåt eller utstuderat vältar sig i nostalgi blir resultatet oerhört tandlöst, och om de bara hade frågat Johan Kinde hade han säkert delat med sig av någon sedelärande kliché om vad blyga pojkar aldrig får.
