Bättre att förekomma, tänker Wille Crafoord och kallar årets Just D-substitut för Griniga gamla gubbar. Men Robert Broberg ville inte vara med, trots att konceptet skulle passa honom perfekt, och Povel finns bara med i samplad form. Istället får Wille Crafoord lite överraskande sällskap av KSMB-veteranen Johan Johansson, trots att en dubbelretrospektiv härom året visade att den mannen långtifrån är passé.
Tillsammans får de till smarta och snärtiga [I]Sjysstara[/I] och singeln [I]Vafötaresåntid?[/I], som båda hade gjort bra ifrån sig intill Östen med Resten i Melodifestivalen. Men resten vänder sig bara till de jämnåriga som längtat efter en mix av modern storstadsbuskis och refuserade Bengt Olsson-krönikor om samtalsämnen för frustrerade och ungdomliga urbana småbarnsföräldrar (exfruar, sex, politik och gym). Med övertydlig artikulering och old school-rytmer -- och då menar vi Just D-old school -- säkrar paret att vi inte missar en enda snajdig formulering, men trots igenkänningsfaktorn i Pippi Långstrump-citat och fyndiga samplingar av allt från Adam Alsing och gamla pilsnerfilmer till Göteborgsdemonstrationerna på Järntorget är det långt ifrån underhållande.
Wille Crafoord har i ett snabbt övergående anfall av seriositet ambitionen att visa att hiphopen kan mogna i takt med sina utövare och sina lyssnare. Men med låtar som [I]Pissa-i-brallorna-effekten[/I] gör han inte hiphop, och det är inte moget.
Skivbolag:
Artist:
