Franke

Patrik Forshage 14:07 30 Apr 2003
Mer innerlig, angelägen och personlig än Franke går det inte att vara. Utan antydan till ironiskt småleende vräker Niklas och Fredrik Franke fram en rundgångssymfoni utan antydan till ironi eller distans, och det är fantastiskt. Bara ni-vet-vem skulle våga kalla en simpel poplåt för [I]Jag älskar dig[/I] och verkligen mena det, men när den laddas med allvarsam distorsion blir det än mer brännande, och helt unikt. Unikt? Absolut. Visst går det att invända att det ofta låter Jesus & Mary Chain om Franke, när feedback används som det viktigaste instrumentet för att spela lysande popmelodier. Likaså kan man spåra uppenbara lån från Joy Division när förra årets debutsingel [I]Aldrig förstå[/I] dyker upp igen, fortfarande lika knäckande stark och övertygande. Men det är invändningar från gubbar som undertecknad, som har överdoserat på rockhistoria. Franke skiter i sånt, de är lika allvarligt intensiva och seriösa i sin musikdyrkan som de är Sveriges viktigaste band (Niklas har en bakgrund som grundare och vice ordförande i Sveriges Morrissey-sällskap -- därav rockabillyfrisyrerna). Lån, stöld, vem bryr sig? Franke vet att de är tvungna att spela rock på det sättet som kramar deras hjärtan och hjärnor. Med singelspåren och med lika starka [I]Recidiv[/I] och [I]Drunknandets färg[/I] kommer Franke att ta över Sverige. Som förlösare, mentorer och förförare kommer de att hjälpa en hel generation att skapa sina identiteter. Dessutom kommer varenda person som köper Frankes debut att starta ett eget band. Bered dig på att knockas.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner