Flaming Lips

Emelie Thorén 15:57 28 Mar 2006
Första singeln från Flaming Lips nya platta heter Yeah yeah song, och den har en enerverande la-la-la-refräng som sätter sig som en crazy frog och får en att vilja dricka jättejättemycket öl. Den är fantastisk och oerhört barnslig till soundet, med handklapp och allt. En stöl till, tack! Free radicals börjar med ett knorrande ljud som låter exakt som Sadako i skitläskiga filmen The Ring, förutom att det är som om Alphabet Street-Prince gått och blivit indierock. På ett bra sätt, plojig falsett ovanpå struttig whacka-whacka-gitarr. My cosmic autumn rebellion är en vacker ballad där sångaren Wayne låter förvillande lik Anders Wendin. Jag vet inte om det är bra eller dåligt i det här sammanhanget, men jag vet att jag vill att den här taggiga och längtansfulla heartbreakern ska spelas på mitt bröllop. Jag måste erkänna att jag inte hade någon särskild relation till Flaming Lips innan jag hörde den här skivan, förutom en gammal indiehit som heter She don't use jelly. Den är i ärlighetens namn inte särskilt bra. At war with the mystics är deras tolfte skiva, och jag inser att det gapar elva tomma hål i min skivsamling.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner