The Complete Country Recordings 1959-1986

14:53 31 May 2000
När Pras lånade Dolly Partons & Kenny Rogers countrysmöris [I]Islands In the Stream[/I] till sin [I]Ghetto Superstar[/I] i somras var det en del krönikörer som tyckte att coversjukan gått ett par steg för långt. Det är möjligt, men det är i varje fall inget nytt. Soul- och reggaestjärnor har tagit för sig av vita pop- och countryhits i mer än 35 år. Al Green gjorde Perry Como-hiten [I]For the Good Times[/I] och Hank Williams [I]I'm So Lonesome I Could Cry[/I] till odödlig soul, Ann Peebles gjorde samma sak med [I]It Was Jealousy[/I], Toots & The Maytals gjorde rootsreggae av[I]Take Me Home Country Roads[/I] och själve Bob Marley gav sig på Archies tuggummihit [I]Sugar, Sugar[/I] i ett av många försök att slå stort i Amerika.Men Ray Charles var först.Hans album [I]Modern Sounds In Country and Western Music[/I] 1962 var dels ett rent spekulativt försök att nå ut till en vit publik (han lyckades: det låg 14 veckor på albumlistans förstaplats), dels ett uttryck för hans djupa kärlek till den bästa countrymusiken. Men varken där eller på uppföljaren, [I]Volume Two[/I], ett halvår senare, handlade det bara om rena covers, utan snarare om att -- precis som Al Green, ett decennium senare -- ta sig in till kärnan av dessa fantastiska sånger och sedan transformera dem till starkt personlig soul och jazz. Ibland känner man inte igen originalsångerna, så hårt går han åt dem -- lyssna bara på versionen av [I]Ring Of Fire[/I], från 1970, med staccatoblås och busiga basgångar; det är inte mycket Johnny Cash kvar över den.Efter succén med de båda [I]Modern Sounds[/I]-albumen 1962 gjorde Brother Ray ytterligare fyra renodlade countryalbum och plockade dessutom in enstaka countrylåtar på vart och vartannat album han gjorde. Här, på en välmatad 4-CD-box, finns allt -- och det är förstås oslagbar lyssning. För den som nöjer sig med det bästa går det att plocka bara de två[I]Modern Sounds[/I]-volymerna och veta att man då köpt två av de bästa album som gjorts, alla kategorier. Men suget efter överkursen kommer snabbt att tillta, så varför inte slå till med den här på en gång? Det vore ju synd att missa versionen av Jimmy Webbs [I]Wichita Lineman[/I], till exempel. Kanske inte så mycket country, om man ska vara petig. Men det är musik direkt från himlen.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner