(Samlingsrecension med [B]Plexiq[/B]: Blech)
Tyska Plexiqs elektroniska musik är en blandning av renodlade dansrytmer och mer lyssningsbaserade låtar. Musik som i öppninggspåret på debuten [I]Blech[/I] är minimalistisk techno fast här framställd inte av maskinella beats utan skapade med analoga synthar, bas och trummor på ett sätt som får de monotona takterna att kännas ovanligt varma och mänskliga.
Bäst på [I]Blech,[/I] som är producerad av Thomas Fehlman från The Orb, är [I]Memories,[/I] en låt som har en drum'n'bass-liknande takt i botten men som sedan överraskar med en distad hårdrocksbas. Annars tenderar de gränsöverskridande försöken istället att bli varken det ena eller det andra.
Plexiqs skiva är mastrad av Stefan Betke som även själv ger ut musik under namnet Pole. Vad som är intressant är att Betke hämtar grundmaterialet till sin musik från sitt jobb som mastrare av grupper som Plexiq. Han samlar på sig allt brus, alla knäppar och störande ljud som tas borti mastringensprocessen och omvandlar det till sin egen minimalistiskt dubbiga och brusiga musik. Inte helt olikt Mouse on Mars eller Porter Ricks. Pole är helt klart inspirerad av dansmusik men till skillnad från Plexiq använder Pole sig snarare av den i en process där han genom att byta ut eller skala av karaktärsistiska element kan förändra hela strukturen. Likt Oval, som gör musik av förstörda CD-skivor, använder sig Pole också av ett trasigt filter som ljudkälla och får därigenom fram ljud som på sätt och vis är defekta.
Ett sätt att missbruka teknik för att höra hur det låter när tekniken inte räcker till. Debutalbumet [I]CD 1[/I] är ett fantastiskt exempel på att det går att omvandla grus till guld.Skivbolag:
Artist:
