Blues From Within

11:46 30 May 2000
Svenne Zetterberg är säkert lite vrickad. Han är åtminstone inte som vi andra lagommänniskor, definitivt inte. Se honom in i ögonen och ni ser en man på drift på kärlekens, de sönderslitande känslornas stormiga hav. Och musiken är hans enda livlina. Förlåt plattityderna, men hur ska man annars förklara en så här naket passionerad, så elektrifierande, så öppet brinnande platta? Bluesen är ingen musikform Zetterberg lutar sig lojt tillbaka mot, bara för att han inte kommer på något bättre att göra. Den flinar honom fräckt rakt upp ansiktet, den väcker honom på nätterna och den frågar utan tjusiga omskrivningar vad fan han nu ska göra med sitt liv. Och han antar utmaningen. Han stirrar tillbaka. [I]Blues From Within[/I] är den bästa platta han någonsin gjort. Den är den starkaste bluesplatta som gjorts i det här landet. Den skrämmer dessutom livet av det mesta som gjorts i USA de senaste decennierna. Och den borde omedelbart plockas upp av ett av dessa otaliga små amerikanska bolag som ger ut välmenande, men oändligt trista album med såväl hopplöst vita barband som svarta legender i olika grader av förfall. Så bra är den.Han har sitt bästa band någonsin, med Mikael Fahleryd och Bosse Skoglund som en oslagbar, fullständigt dödlig rytmsektion i ryggen. Det svänger så det bara inte är sant. Och det händer stora och underbara saker i samspelet. Det läggs precis rätt tryck bakom Zetterberg när det behövs, det lämnas plats när så krävs, det rockas hårt, men lyhört i alla lägen. Kolla in det fjäderlätta svänget i B.B. Kings instrumentala [I]38th Street Blues[/I] eller den massiva, husvältande tryckvåg man piskar upp i Johnny Little Johns [I]Bloody Tears[/I]. Det blir bara inte bättre i den här genren. Speciellt inte om ni tillåter er att dra upp volymen ett snäpp extra. Men det är Zetterberg det ytterst handlar om. Han blöder över allting, oblygt och utlämnande, men aldrig utan värdighet. När han sjunger och när han spelar munspel och mest av allt när han spelar gitarr. Bitande, ekonomiskt, inte en ton i onödan, allt förankrat i en känsla så het och så påtaglig att man bränner sig om man kommer för nära CD-spelaren.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner