Att tala om nyanser i svenska Bitch Hawks våldsamma punkmetal är lite motsägelsefullt men i kontrast mot gängets självbetitlade debut – som släpptes tidigare i år – så har gruppen tryckt ännu mer på gasen. I samma ungdomliga replokalsmanér är det audiovisuellt kaosigt, men samtidigt aningen mer precist i sin musikaliska attack. På Joy ges det mer utrymme till metal mellan varven. Ett thrashigare och nära grindigt hardcore-anslag som får mig att tänka på Nasum och gamla Earache-akter som Agoraphobic Nosebleed och Iron Monkey. Om det var bra att skära bort den lite fuzziga sludge-tonen som gav bandet ett groove emellanåt är svårt att avgöra, men att det gav bandet en extra växel är tydligt.
Skivbolag:
Artist:
