Varför älskar jag Slick Rick? Kanske för att han får allt han gör att låta så enkelt. Medan andra rappare slår sig för bröstet, skriker "titta på mig" och tar i sig så att ådrorna i tinningarna pulserar som bashögtalare, så glider Slick Rick bara omkring på en uppblåsbar fåtölj och rappar till synes helt utan ansträngning samtidigt som han sippar en drink. Slick Rick är intebara en rappare, han är vår tids Peter Sellers eller David Niven; ett under av elegans och sofistikering.
Att hans privatliv inte är lika sofistikerat är en annan historia. Medan hans två föregående album var hastigt inspelad under permissioner från en lång fängelsvistelse, är detta hans första riktiga album sedan debuten. [I]The Great Adventures of Slick Rick[/I] framstår för övrigt fortfarande som en av de bäsa skivor som gjorts. Det var där Fugees hittade [I]Mona Lisa[/I] (som de alltid spelar på konserter), det var där TLC hittade [I]Hey Young World[/I].
[I]The Art of Storytelling[/I] är heller inget dåligt album, om än överraskande allvarligt. Min absoluta favoritlåt med Slick Rick är fortfarande hans Billy Stewart-remake [I]Sitting In My Car[/I] från förra albumet. Ingen låt här låter lika barnsligt lycklig, men albumet är å andra sidan hans kanske jämnaste hittills. [I]Impress The Kid[/I] är fantastisk minimalistfunk (ett enda riff pumpas om och om igen) producerad av S&S. [I]Frozen[/I] är producerad av ingen mindre än svenske Thomas Rusiak. Att vara med på ett album av Slick Rick är stort. Smakprov från Thomas Rusiaks solodebut på Warner i höst tyder också på att han är redo för världen.Skivbolag:
Artist:
