Maximalism fullständigt krossar alla barriärer mellan metal och pop. Arrangemangen är enklare, det elektroniska är än mer framskjutet och Elize Ryd sjunger emellanåt med en distinkt popproducerad ton som känns igen från nasala amerikanska sångerskor. Detta är en utveckling som är förväntad men ändå extremt utmanande. Fans av deras staccato-riffande och sfäriska göteborgsmetal kan skrämmas av denna lättanstrukna ton, fast jag finner den uppfriskande. Refrängen i Boomerang är så pass poppigt genial att jag inte kan sluta le och den kärlekshyllande balladen Endlessly skulle kunna vinna Melodifestivalen. Dock saknar jag något av det allvar som skymtades för första gången på föregångaren Massive Addictive i Over and Done.
Skivbolag:
Artist:
