Platta nummer tre från Mufflon 5 innebär ytterligare ett parrejäla kliv bort från Dinosaur Jr/Buffalo Tom-stämpeln de med all rätt fickefter debuten med [B]Boca Juniors 1993. Charmen och originaliteten fannsdär redan då, om än kraftigt kamouflerad bakom välbekanta tongångar. Plattanummer två, 6:am Mantra, var kass. Strukturlöst, introvert flum och i mitttycke ett rejält jävla magplask. Vad som återstår från den plattan ärviljan att resa bakåt i musikhistorien. Fast här gör Mufflon 5 det på ettbetydligt mer tilltalande och uppstyrt sätt. Ödsliga gitarrer, lojt kompoch en sångare med såriga stämband. Bra. Att en handfull av låtarna kännsväl mycket David Crosby solo och Neil Young anno Everybody Knows This IsNowhere, 1969, tyder mer på väl utvecklad smak än taffliga anlag förkleptomani. Undantaget är Lucid Guitars. Där blir kärleken till idolernaövertydlig. Men det är bara en marginell invändning. Det som från börjanverkade vara ett band värdigt att tävla med Bear Quartet ifråga om sköntcollegelarm har nu insett att allt inte är guld som gnisslar. I alla fallinte jämt. Kul.
Skivbolag:
Artist:
