Det här är lika mycket en debut som ett bokslut över nära ett decennium av terapi, tidsfördriv och gemenskap i musikform. Jag fick utkastet till skivan spelad för mig i Aleks bil i somras, vi åkte runt och lyssnade – ett ypperligt sätt att presentera musik för övrigt, och jag har väntat otåligt sedan dess. Möjligen att min mersmak och mina höga förväntningar hade önskat något mer balkan och lite mindre radioteater om de fått bestämma, men det är petitesser i sammanhanget. Det glöms helt när man överväldigas av Aleks stora förmåga att sätta precisa känslor i toner, vare sig det är släpigt sväng, själfullt eller bara rent smärtsamt. Jag vet att alla kommer att uppmärksamma om den drabbande Fruängen, men för mig är det är i Känsla med Fille och Sabo och i En dröm med en screwad Ison på refrängen som Aleks strålar allra mest på det där självklara, högst melankoliska sättet som gör en ledsen och lycklig på samma gång. Aleks är på många vis helt unik i svenskt musikliv och 2012 blir hans år - på riktigt. Hör ni det?
Skivbolag:
Artist:
