Aaron Neville - My True Story

Patrik Forshage 00:18 24 Jan 2013

 

Man kan inte ha några som helst synpunkter på ett doowop-dominerat låtval som rymmer såväl Ruby Baby som det utsökta titelspåret. Lika lite kan man kritisera bandledaren Keith Richards för att han vill hitta något lite mer meningsfullt utanför det där fängelset till band han dömts till livstid i. Vidare är det omöjligt att komma på någon enda invändning mot Aaron Nevilles änglaröst, som fortfarande saknar motstycke i soulvärlden. 

Däremot finns det andra saker man frågar sig. Varför Aaron Neville använder den unika rösten i ett material där den bara i undantagsfall får utrymme för sin personlighet och annars tvingas in i en traditionsenlig och väldigt konventionell form är ett mysterium. Lika obegripligt är det att Keith Richards inte vill använda sin fritid till något mer spännande än att spela gamla standards i ett oantastligt men fantasilöst studioband. För även om Igenkänneligheten är stor ,och även om det är fint och trevligt och så är det likväl fullständigt ointressant.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

KSMB - Ond saga

Först behöver vi slå fast att det inte handlar om ett återförenat KSMB utan bara en återförening av bandets frontfigurer Steppan och Alonzo. Sedan måste vi som i 99% av fallen med återupplivade bandnamn konstatera att skivan inte helt fullt lyckas balansera travestier på den egna katalogen med enstaka försök att uppdatera till sin samtid och medlemmarnas faktiska mognadsnivå. Men när sådana invändningar lagts till handlingarna finns likväl en hel del att glädjas åt här.  

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!