Aaron Neville - My True Story

Patrik Forshage 00:18 24 Jan 2013

 

Man kan inte ha några som helst synpunkter på ett doowop-dominerat låtval som rymmer såväl Ruby Baby som det utsökta titelspåret. Lika lite kan man kritisera bandledaren Keith Richards för att han vill hitta något lite mer meningsfullt utanför det där fängelset till band han dömts till livstid i. Vidare är det omöjligt att komma på någon enda invändning mot Aaron Nevilles änglaröst, som fortfarande saknar motstycke i soulvärlden. 

Däremot finns det andra saker man frågar sig. Varför Aaron Neville använder den unika rösten i ett material där den bara i undantagsfall får utrymme för sin personlighet och annars tvingas in i en traditionsenlig och väldigt konventionell form är ett mysterium. Lika obegripligt är det att Keith Richards inte vill använda sin fritid till något mer spännande än att spela gamla standards i ett oantastligt men fantasilöst studioband. För även om Igenkänneligheten är stor ,och även om det är fint och trevligt och så är det likväl fullständigt ointressant.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Algiers - The Underside of Power

När titelspåret släptes som singel i våras blev Algiers världens just då viktigaste band. Egentligen var The Underside of Power på intet sätt nyskapande varken musikaliskt eller till sitt budskap, det var bara precis rätt precis nu.

Nick Oliveri - No Hits at All Vol.2

Att Nick Oliveri har ett intressant cv kan ingen argumentera emot, och det är också denna andra del av samlingsläpp där han gästar på sång ett intyg i sig själv på. Men som de flesta arbetsgivare förstår handlar det ofta mer om vad du gjort än var du har varit på för ställen, och det är inte som frontman och sångare Oliveri är som starkast. Dessa undanskymda spår med bland annat Turbonegro och The Dwarves är underhållande enstaka uppfriskande piller, lite sådär spexiga som Oliveri själv ter sig.