Aaron Neville - My True Story

Patrik Forshage 00:18 24 Jan 2013

 

Man kan inte ha några som helst synpunkter på ett doowop-dominerat låtval som rymmer såväl Ruby Baby som det utsökta titelspåret. Lika lite kan man kritisera bandledaren Keith Richards för att han vill hitta något lite mer meningsfullt utanför det där fängelset till band han dömts till livstid i. Vidare är det omöjligt att komma på någon enda invändning mot Aaron Nevilles änglaröst, som fortfarande saknar motstycke i soulvärlden. 

Däremot finns det andra saker man frågar sig. Varför Aaron Neville använder den unika rösten i ett material där den bara i undantagsfall får utrymme för sin personlighet och annars tvingas in i en traditionsenlig och väldigt konventionell form är ett mysterium. Lika obegripligt är det att Keith Richards inte vill använda sin fritid till något mer spännande än att spela gamla standards i ett oantastligt men fantasilöst studioband. För även om Igenkänneligheten är stor ,och även om det är fint och trevligt och så är det likväl fullständigt ointressant.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Bäst just nu: Musik

Kendrick Lamar – To Pimp a Butterfly

Lika samhällskritisk som excentrisk flexar Kendrick Lamar sina rapmuskler och visar prov på en flowmässig arsenal som i nuvarande generation nog saknar motstycke.

The Very Best – Makes a King

En soundmässig mix mellan Londons klubbliv och malawisk folkmusik.

Jonathan Johansson - Lebensraum

Jonathan Johansson river musikaliska murar och kombinerar sin tidigare dramatiska åttiotalspop både med rytmer som Kaah skulle vara stolt över och med hitvänlig attraktionskraft lika vass som någonsin.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Albert Hammond Jr - Momentary Masters

Visst har Albert Hammond Jr ambitioner utanför sina vanliga The Strokes-ramar. Med albumnamnets Carl Sagan-referens vill han visa ett tidigare okänt intellektuellt djup, och en rättfram och oinspirerad Bob Dylan-cover kan ha samma syfte. Han är vänligt Vampire Weekend-popig i inledande Born Slippy, och bland inspelningarna från hans nya hemmastudio i en stilla förort utanför New York unnar han sig några Mellotron-experiment.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!