7 Trx + Intermission

Jag sitter ensam i en lägenhet framför en MacBook. Jag bär ett par solglasögon och tuggar på en Piggelin. En av mina tidigaste psykologer sa att se livet genom mörka glas, att föredra mörker före ljus, natten före dagen, inte är ett normalt sätt att förhålla sig till livet.Jag sitter ensam i en lägenhet framför en MacBook. Jag bär ett par solglasögon och tuggar på en Piggelin. En av mina tidigaste psykologer sa att se livet genom mörka glas, att föredra mörker före ljus, natten före dagen, inte är ett normalt sätt att förhålla sig till livet. Min ursäkt är en Bordeaux-huvudvärk och ett par bärnstensfärgade Ray Ban Wayfarer som jag använder som enda skiljelinje mellan mig och Dan Lissviks ljudkurvor i iTunes. Dan Lissviks ursäkt är att hans take on modern balearica är den enda vägen att gå: att lämna pastellfärgade stränder och närma sig mörkret. 7 Trx + Intermission är på så sätt den naturliga motreaktionen till inbjudande och atmosfärisk spacedisco. Dan Lissvik speglar snarare ett nonchalant, kallt, värdeskeptiskt urbant samhälle som endast då och då låter en fågel eller ett orientaliskt mönster bryta igenom. Det är Lindström möter G. K. Chesterton möter Bret Easton Ellis. Det är balearica 2.0: Den mörka sidan. Och det är naturligtvis fantastiskt briljant.