Våra lyckliga liv

De senaste åren har det kommit flera franska vardagsdramer på film - alla kännetecknas de av ett försiktigt, realistiskt skådespeleri och ett intresse för de små människornas stora problem. Till en början är det lätt att tro att Våra lyckliga liv är en film i samma stil. Öppningsscenen med Julie som nyss skrivits ut från fängelset efter ett självmordsförsök, eller det slumpartade sätt som hon hamnar i säng med flytthjälpen på känns klockrena i genren. Men Våra lyckliga liv är lite annorlunda. Här blandas klyschor och det oförutsägbara på ett nytt sätt. Här finns personer som påminner om andra vi sett förut. Som Ali, utan uppehållstillstånd, Cecile som knarkar och är trött på livet och den sexuellt ambivalente Lucas. Men i handlingens skarpa kast blir det ändå till något nytt. Greppen känns lånade från både såpan och melodramen och man blandar det spekulativa med mer djuplodande scener. Gruppen som såg så homogen ut i filmens början visar sig innehålla skarpt tecknade individer som befinner sig på helt olika platser i livet. Det gör att hoppen mellan de sex huvudpersonerna också blir fascinerande. Ena stunden är vi på den trista kvarterskrogen, i nästa stund i Marocko, sedan på en av huvudpersonernas konstutställning för att sedan sluta i en bögraggpark. När någon av karaktärerna då och då känna lite väl skissartad och förutsägbar så händer oftast någonting man inte väntade sig inom några minuter. Förhållanden påbörjas och avslutas, vänskap försvagas och blir stark igen, en kille bryter med sina föräldrar genom att skjuta deras hund. Titeln [I]Våra lyckliga liv[/I], är däremot ironiskt menad. Ingen av huvudpersonerna lyckas riktigt med att få grepp om det där flyktiga livet, eller lyckas forma det så som de vill. Det händer alltid något. Och de lyckas alltid fatta ett felaktigt beslut. Så hamnar en knytnäva i ett ansikte, en mor berättar för sin dotter att hon verkligen ångrar att hon inte gjorde abort när hon fick reda på att hon var med barn och den perfekte maken visar sig vara rasist. Som livet självt ungefär, fast lite bättre spelat och med fräschare visuella lösningar.