Universums sista dagar

Roger Wilson 23:12 4 Mar 2004
Bitvis är [I]Universums sista dagar[/I] som en parodi på asiatisk artfilm. Mer bestående av pauser än handling, med låååååånga tystnader och en intrig som stannar upp till den grad att den nästan inverteras. Men Pen-ek Ratanaruang lyckas med just det som jag gillar hos asiatisk film i allmänhet och thailändsk film i synnerhet. Överraska mig. Med sin blandade kulturella input från USA och Japan blir just thaifilmer ofta genreöverskridande, på ett sätt man aldrig riktigt förväntat sig. Pen-ek Ratanaruang är dessutom en av Thailands internationellt mest framgångsrika regissörer - vilket tyvärr betyder att nästan ingen går och ser hans filmer i hemlandet. Där gillar man mest av allt folkliga komedier om transsexuella eller farsartade actionäventyr. Istället går Pen-eks filmer på export. Som till exempel [I]Monrak Transistor[/I] som bland annat var en favorit på Stockholms filmfestival för något år sedan. Och med [I]Universums sista dagar[/I] har Ratanaruang (ett namn som stavas lite som en kulsprutesalva) fått sitt slutliga internationella genombrott. Det är en märklig och moody berättelse om den suicidale Kenji - en exiljapan boende i Bangkok (spelad av samuraifilmstjärnan Tadanobu Asano (Ichi the Killer). Kenji är uttråkad på livet, och i någons sorts märkligt anda av buddhistisk rationalitet vill han snabbspola fram till nästa liv. Självmordsplanen skjuts upp efter en bilolycka där han lär han känna den unga tjejen Noi. Tillsammans blir de ett omaka par, kommunicerande på knagglig engelska, medan de hänger, röker och är tysta tillsammans. Den redan minimala handlingen stannar liksom successivt av och övergår mer och mer till ett tillstånd. Och framför allt till en visuell upplevelse, förmedlad genom stämningstunga bilder signerade den hyllade fotografen Christopher Doyle ([I]In the Mood for Love, Hero[/I]). Visst andas det lite samma grepp som andra asiatiska stormästare, lite Kitano, Kar-wai (Takashi Miike gör till och med en cameo). Men så händer det hela tiden nya saker just när du tror att du har mallat in filmen i ett fack. Böcker svävar omkring, en gullig nallebjörn visar sig dölja en pistol, en skjorta en ryggtatuering i yakuzastil. Det lilla som verkligen händer i filmen vill jag inte avslöja i en recension, men det här är en märklig, egen film - som dessutom råkar vara en av årets vackraste.
Last Life in the Universe
Skådespelare: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner