”I had sex today. Holy shit.” Det är de första orden som yttras i The Diary Of A Teenage Girl, om femtonåriga Minnie Goetze som i sjuttiotalets San Fransisco börjar ligga med sin mammas pojkvän Monroe.
Det är inte särskilt trovärdigt. Nog för att män är som män är, men den överdrivet quirky stämningen som genomsyrar filmen tillåts tyvärr ta över även de allvarliga inslagen och göra dem skrattretande snarare än hebefilt obehagliga. Sjuttiotalet är för sjuttiotaligt, animationerna är för animerade, och tonårskänslorna för tonårskänsliga. Alexander Skarsgård som spelar mammans (Kristen Wiigs) pojkvän är å andra sidan, och något förvånande, ganska övertygande i sin roll.
Men det är uppskattat med en film om unga tjejers sexualitet, det är det. I en hjärtskärande scen ska Minnie och hennes bästis ha sex mot betalning (”hookers have all the fucking power, it’s amazing”). På en knäpptyst pubtoalett suger de av varsin kille, och fattar ordlöst varandras händer i akten. ”I am overwhelmed by my all-consuming thoughts of sex and men”, säger hon till sin kassettdagbok – men att spela in sina hemligaste tankar på band visar sig (surprise!) vara ett misstag.
Slutet är om möjligt än mer surrealistiskt än resten. Det är nästan lättare att ta till sig det hela om man föreställer sig att allt försiggår i Minnies fantasi – då blir filmen en ovanligt klartsynt skildring av hur det är att vara femton och i omvärldens ögon ohälsosamt intresserad av sex. Som det är nu är det mest on point som händer att Monroe ständigt misslyckas med att få sin ”vitamin business” att gå runt.
