Svenska hjältar

15:09 23 May 2000
Tanken var att göra "en svensk Short Cuts". En film där flera historier överlappar varandra och möts, där karaktärer korsar varandras vägar - möten som synliggör det osynliga i samtiden. Minns scenen i Altmans Short Cuts där Lily Taylor och Buck Henry förväxlar sina foton - svart komik när den är som bäst. Daniel Bergmans Svenska hjältar, med manus av Reidar Jönsson, på hans novellsamling med samma namn, innehåller ingen begåvad svart komik och är framför allt ingen svensk Short Cuts. Den yttre formen kämpar på så gott den kan, men förmår inte att dölja haveriet på insidan. Det är tråkigt att behöva tycka och skriva detta, för jag unnar Daniel Bergman all framgång. Debuten Söndagsbarn skvallrade om hans begåvning, medan alltför många mumlade avundsjukt att utan pappa Ingmars manus skulle det minsann inte gått. Jag har inte läst Reidar Jönssons novellsamling och det är möjligt att flera av de små historierna, var för sig, håller för det litterära novellformatet. Men det blir betydligt mer anspråksfullt när de ska gestaltas för filmen och för att då inte tala om när sex noveller ska vävas samman till en helhet. Det krävs minst en Raymond Carver till detta. Som jag ser det brister Svenska hjältar nämligen i första hand i manus. Av de sex enskilda berättelserna är det kanske två som skulle fungerat som kortfilmer - den om Janne Carlssons sorglige kranförare som är notoriskt och patetiskt otrogen och möjligen den om kollisionen mellan Björn Granaths fåordige, skånske lantbrukare och de två polska gästarbetarna. I övrigt är det tunt, skissartat och fyrkantigt och det känns i varenda ruta hur skådespelare och regissör tagit i för att på något mirakulöst vis förvandla vatten till vin. Än mer tydligt blir det när de slumpmässiga mötena mellan de olika historierna äger rum. Här tillförs inget syre, här skymtar inga nya perspektiv, i de avsnitt som skulle blivit filmens kitt syns sprickorna som allra tydligast. I ett desperat försök att täta ihop bygget, att få oss att förstå filmens eventuella sensmoral, spikar upphovsmännen mot slutet upp en reklamslogan - "Lyckan kommer, lyckan går". För Daniel Bergmans skull hoppas jag att lyckan kommer tillbaka igen. Med Svenska hjältar gick den förlorad på ett mycket tidigt stadium.
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner