Ingen i Glasgow längtar tillbaka till 60-talets råa gängkrig. Det fanns till och med de, bland annat viss konservativ media, som menade att man borde sätta stopp för de skotska bröderna Gillies och Billy Mackinnons planer på att i filmens form väcka liv i detta så förhatliga decennium. Rädslan för romantisering var stor, så här efteråt kan vi konstatera att dessa farhågor bestämt kommit på skam. Nog kan vi i Small Faces finna några sentimentala inslag och visst läser vi av några få nostalgiska diton, oftast med hjälp utav musiken (som dock övervägande är både kongenial och följsam), men aldrig på det där insmickrande viset som får oss att må illa av både tidskillnader och grova förenklingar. Att Gillies (regi & manus) och Billy (producent & manus) rör sig på mammas gata råder det aldrig några tvivel om. Det är äkta vara rakt igenom; miljöskildringar, frisyrer, kläder, heminredningar, attityder, värderingar. Detaljrikedomen är över huvud taget en av filmens verkligt stora förtjänster, och härpå följer som bekant det vi så ofta letar efter: Trovärdighet. Att få till den rätta patinan på grejerna syns ofta vara en smal sak men visar sig alltid vara ack så komplicerad. Det är n-å-g-o-t tjatigt, men inom svensk film tycks det, på några få undantag när, vara en omöjlighet att få historiska miljöer att leva (är det där man skär först i budgeten?). Filmens huvudperson, trettonårige Lex, letar efter vuxenlivets alla så kallade hemligheter och "fördelar". Ingen tvekan om att denna jakt så småningom leder honom alldeles galet, men låt oss inte gå händelserna alltför långt i förväg. Ensamstående mamma (nej, det är inte den värsta sortens brittisk diskbänk, bara lugn...), två syskon, några sanna och falska vänner; allt placerat i en sliten del av Glasgow, som till granne har en än mer sliten stadsdel, med än mer luggslitna individer, som i sin tur har som granne ett än värre getto med...Lex har två äldre bröder: Alan, 17 år, har bestämt sig för konststudier, Bobby, 18, lär sig gatans hårda lag. Några vattentäta skott finns dock som bekant sällan mellan bröder i allmänhet, och definitivt inte mellan dessa i synnerhet. De dras alla tre in i händelser de inte har full kontroll över och när verkligheten skenar lurar olyckorna bakom hörnet.Mycket, mycket välspelat av mycket unga skådespelare och en hel bunt amatörer. Dessutom, mitt ibland våldsamheterna, både underhållande och extremt roligt.Small Faces
Skådespelare:
Regi:
