Det finns ett citat i Point Break som säger mycket om filmens banala försök till djup. Det lyder: ”Om ett träd faller i skogen och ingen lägger upp det på Youtube, har det då hänt?”.
I 2016 års remake av original-Point Break från 1991 är filmstjärnorna Keanu Reeves och Patrick Swayze ersatta av de ganska alldagliga actionskådisarna Luke Bracey och Edgar Ramirez. Fokuset ligger inte på skådespelarnas rolltolkningar – här utmärker sig inte heller svenska Matias ”Bassi” Varela, även om samtliga fungerar som något acceptabelt att vila ögonen på mellan actionscenerna – utan, förstås, på extremsporten.
Den påminner lite om att sitta på Burger King halv fyra en lördagnatt och plötsligt fascineras av de snowboardklipp som alltid visas på stora tv-skärmar. Det är hisnande, särskilt med vetskapen att specialeffekterna är nästintill obefintliga, och när handlingen i sin helhet kan beskrivas som ”en orangehårig extremsportare gone FBI-agent börjar utreda ett gäng idealistiska äventyrarterrorister – och utvecklar motstridiga känslor för gruppen” börjar man snabbt se fram emot de hjärndöda men gastkramande scenerna uppe på olika berg.
Filmen innehåller en enda tjej med taltid. Hon är noggrannt sminkad även när hon surfar på världens högsta vågor. I övrigt är det hela en kavalkad av collegerock (!) och flummare fulla av livsvisdomar som ”vi ska alla dö, frågan är bara hur”.
Det finns ett citat i Point Break som ringar in filmens platthet – men också dess gulliga, lite korkade charm. Det lyder: ”Det omöjliga möjliggjort. Och så alla Youtube-videos.”
