Att den japanska skräckfilmsindustrin är het har vi vetat ett tag. Men nu, efter den kommersiellt lyckosamma amerikanska remaken av [I]Ring[/I], får vi till och med chansen att se filmerna på svenska biografer. Längre fram i sommar kommer [I]The Grudge[/I] (några månader innan den amerikanska versionen kommer till stan) och redan nu kan vänner av onda spökflickor med kluvna hårtoppar avnjuta Takashi Miikes [I]One Missed Call[/I]. Ett fiffigt fuskbygge där man utan att skämmas snott massor från filmer som [I]Ring, Phone[/I] och [I]Final Destination[/I] Fast här har man bortationaliserat detaljer som det där töntiga videobandet, och låter istället döden använda sig av mobiltelefoners adressbok. Ja, döden har till och med sin egen personligt anpassade polyfona ringsignal. Låter din telefon så är det kört, då får du ett röstbrevlådemeddelande där du får höra hur du kommer att dö. Ja, har du riktig otur så får du till och med en mms-bild på hur det kommer att se ut.
Miike (vars grisiga actionfilm [I]Dead or Alive[/I] recenserades i Nöjesguiden härom månaden) har tidigare gjort den ondskefulla [I]Audition[/I]. Det var en egen och unikt obehaglig film. [I]One Missed Call[/I] är däremot mer som en best of-samling av grepp och effekter vi sett förut. Onda spökbarn, intriger kring moderskap och skuld, tekniska vardagsföremål som bärare av dödsbud. Och en och annan slemmig zombie. Särskilt skraj blir jag inte, det är mer mysrysarnajs - skönt att se en film som berättas av någon som så uppenbart behärskar genrens medel. I alla fall fram till den katastrofala upplösningen. Mesigt och banalt - och vips förändras varudeklarationen från schyst meningslös popcornrulle, till en rätt okej videorulle en torsdagskväll i förorten.
Chakushin ari
Skådespelare:
Regi:
