Småstad i Kansas. Unga män som mår dåligt och ligger med sina baseball-coacher. Fasansfullt vackra bilder. Regissören Gregg Araki var så viktig för 90-talets new queer-scen att han fick ett eget kapitel i indiebibeln [I]Spike, Mike, Slackers & Dykes[/I]. Nu är han tillbaka, sex år efter halvbakade [I]Splendor [/I]och med en misslyckad pilot till en tv-serie i bakfickan ([I]This is How the World Ends[/I]). Man kan inte precis säga att förväntningarna var på topp. Men det visade sig orättvist. Det här kan mycket väl vara Arakis största stund hittills i karriären. [I]Mysterious Skin[/I], baserad på en roman av Scott Heim, börjar med ett regnoväder sommaren 1981. Brian är åtta år och drabbas av blackout på baseballplanen. Han vaknar upp med blödande näsa, utan minnen av vad som hänt, och blir med tiden allt mer övertygad om att han blivit kidnappad av aliens. För att få svar börjar han hänga med UFO-nörden Avalyn (Mary Lynn Rajskub från [I]Mr Show[/I]), men det är inte förrän han långt senare kontaktar barndomsvännen Neil (Joseph Gordon-Levitt), numera finlemmad böghustler i New York, som bitarna börja falla på plats. [I]Mysterious Skin [/I]är en historia som opererar på en rad olika plan. Precis som i [I]Nowhere [/I]och [I]Doom Generation [/I]gräver Araki förstås ner sig i sina äsklingsämnen våld, sexualitet och uppväxtens tragik. Även om tonen här delvis är en annan: Han har så att säga viktat om från John Waters till Dennis Cooper, och resultatet är en film som är mörkare, mer stringent och mindre beroende av manér. Araki lyckas också med något mycket svårt bakom den voyeristiska ytan. Ännu en amerikansk independentfilm som ligger sömnlös över frågan "Går det att älska en pedofil?" låter kanske inte som den mest hissnande manusidén i år. Men [I]Mysterious Skin [/I]hör inte till den majoritet som slentrianmässigt svarar ja (om den nu alls gör det) för att det känns lite farligare och fräschare, utan gör bara vad historien kräver. Det är ett smått lysande manus. Varje gång jag tror att vi ska hamna i nidbilden av en subversiv debattfilm, måste jag tänka om. Sedan handlar det förstås om sex appeal. Precis som Araki på 90-talet undersökte varje centimeter av James Duvals tonårskropp, är drasuten Joseph Gordon-Levitt så magnetisk att Screen Actors Guild of America beslutat att konfiskera alla kända vhs-upptagningar av [I]Tredje klotet från solen [/I]med omedelbar verkan. En invändning bara. Ska man nu göra en [I]Donnie Darko [/I]med hissat segel, är det väl lika bra att smacka på med närbilder. Som det är nu blir det lätt lite [I]Berts betraktelser [/I]på sina ställen. Men det är en censur jag får leva med. Det är som sagt förnämligt berättat.Skådespelare:
Regi:
