Jeyran och risjakten

admin-kollegorna 16:58 23 May 2000
Lillasyster Jeyran har det trist. De äldre syskonen går i skolan och mamma är upptagen med lillbattingen. Men när Jeyran till slut lyckas tjata sig till att få följa med den gamla grannfrun och handla ris, öppnar sig en ny värld. Jeyran och risjakten är en otroligt charmig barnfilm, som är precis sådär lagom dramatisk för att man ska tro på att det faktiskt finns ett äventyr mitt bland rutinerna i vardagen. Att en mataffär kan utgöra en främmande kontinent som ska utforskas, likaväl som en rissäck med hål i botten är en vansinnig katastrof som måste övervinnas. Det är befriande med en barnfilm som vågar vara anspråksfull, utan att någon patetisk kulturriddare eller barnpedagog har fått dra till med de stora orkestrarna eller moraliska undertonerna. Jeyran och risjakten är helt enkelt ett litet stycke filmkonst där barnen slår an tonen. Ungarna är gapiga, nyfikna, överjävligt kinkiga, spontana, sockersöta och störiga. Jeyran är slängd i käften som de flesta andra ungar, och fjäsk-hotar dessutom den religiösa gamla tanten med att hon definitivt "inte kommer att komma till himlen" om hon inte tar Jeyran till lekparken. De ansvariga för importen av Jeyran och risjakten måste ges en stor eloge för valet att inte dubba. Istället får vi höra folk prata, och endast de repliker som är nödvändiga levereras med inlevelse av Maria Weisbys berättarröst. Det borde vara varje barns rätt att åtminstone vart femte år se en trovärdig unge på bioduken eller på TV. Åtminstone att inte bli porträtterad som ett gulligt och förståndshandikappat ufo, eller en uppklädd statuspryl med takt och ton matchandes den begia nyansen i mammas nya byxdress. Däremot kan man, även om man inte är rastlös som min sexåriga soffgranne Lusse, tycka att över en timme med Jeyran och risjakten är en aningens aning för långt. Men, som sagt, hellre en lång fågel på bio än tre snorkråkor i skogen.
Kiseje berendj
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner