I skuggan av värmen

Tjugonånting-heroinisten Eva har en rutin och ett schema som fungerar: Hon skjuter upp på väktarjobbet och tänder av när hon är ledig.Tjugonånting-heroinisten Eva har en rutin och ett schema som fungerar: Hon skjuter upp på väktarjobbet och tänder av när hon är ledig. När hon träffar polisen Erik blir det paradoxalt nog kärleken och lyckan som tvingar henne in i hårdare missbruk, eftersom hon inte längre har någon fri tid då hon kan tända av utan att bli påkommen. Gårdeler har lyckats med konststycket att göra en film som avhandlar missbruk utan att vara varken förhärligande eller fördömande, utan som bara dokumenterar och berättar. Dessutom är den vacker – det växlar hela tiden mellan kargt och mjukt, mellan extremtäta närbilder och ödsliga landskap, mellan kallaste blått och ljusaste varmaste ömsinta solljus, och samma växling finns i berättelsen och i spelet. Det är fåordigt både bokstavligen och bildligen, underbart sparsmakat på ett sätt som låter känslorna ta sig in under huden istället för massa ord som kommer i vägen. De få klyschor och övertydligheter som smugit sig in blir liksom förlåtna i det stora hela.