High school-genren har behövt nytt blod ett bra tag nu och i [I]Ginger Snaps[/I] forsar det till. Lykantropi som symbol för pubertet är inget nytt, men här tas metaforen på allvar och dess konsekvenser undersöks genom familjens alla kvinnor.
Storasyster Ginger drabbas av mensvärk och varulvsbett under en nattlig utflykt. Lillasyster Brigitte tvingas utforska sin egen personlighet när Ginger blir både könsmogen och varulv och hon själv bara ensam. Mimi Rogers är mamman som i åratal väntat på döttrarnas pubertet, på chansen att vara den perfekta kompismorsan. "Ni kan tala med mig om allt!" kuttrar hon hoppfullt, men det kan Brigitte faktiskt inte, inte när hon antagligen är intelligentast i familjen och dessutom har klassens snyggaste tjej i frysen.
Ginger och Brigitte får [I]Ghost World[/I] att kännas käck som Ellos-katalogen. De lever inte upp till omgivningens tjejideal, inte ens före det att hårig bringa och svans aktualiserar problemet. Av vad som lätt hade urartat i en flåsig moralsaga om utanförskap, självständighet och tonårsflickors sexualitet konstruerar manusförfattaren Karen Walton en tragedi som hade fått Euripides att blekna. Blodsband, lojalitet och ödet tvingar fram ett slut där inget svar är rätt (men alltid en set-up för uppföljaren som redan är filmad). En större budget hade gjort filmen gott, inte minst själva varulven. Men manus kan knappast bli verkligare: så här ÄR det att vara konstig tonårstjej. Så här känns det PÅ RIKTIGT. Även för oss som inte har huggtänder.Ginger Snaps
Skådespelare:
Regi:
