Football Factory

Nick Love började med film i slutet av 90-talet, utan tvekan med Guy Ritchie och Danny Boyle som idoler. I sin nya filmatisering av en roman om fotbullshuliganer famlar han efter deras stil. Det är fortfarande snabba klipp till föråldrat technodunk, knarkmaniska monologer om suburbia-helvetet och män som promenerar meningsfullt tillsammans à la [I]Reservoir Dogs[/I]. Som vanligt är brittisk film världsmästare i begåvade skådespelare som ser ut som vanligt folk. Chelsea-firmans gråhåriga ledarduo spelas av Dudley Sutton ([I]Orlando[/I]) och Frank Harper ([I]Lock, Stock and Two Smoking Barrels[/I]). De är som två knutna nävar, hårda på utsidan men degiga i mitten. Deras scener, vare sig det rör sig om mobbning, knarklangning eller manlig ångest, är nästan [I]Sopranos[/I]-bra. Filmens huvudperson Tommy (Danny Dyer) har det där milt utvecklingsstörda lad-utseendet, som en Jamie Oliver, fast utan AD-hockeyfrilla och med järnrör i stället för citrongräs. Ordet "factory" i titelns [I]Football Factory[/I] berättar om fotbollsvåldets mekanismer. I en fotbollsfabrik är de enskilda huliganerna bara kugghjul utan personligt ansvar. Det får gruppen som helhet att känna sig oövervinneligt kaxig. Oövervinneliga är de förstås inte ändå - folk som slåss varje lördag åker på spö ibland. Filmen inleds med ett sådant ögonblick, då en känga smäller in i tinningen på Tommy, strax innan han får en tegelsten i pannan. Naturligtvis blir det tidsstopp och en berättarröst som säger att "för tre veckor sedan hade jag minsann inte tänkt mig att det skulle gå så här, och den stora frågan är, var det värt det?" Kruxet är att ju mer av de tre veckorna som rullas fram, desto mindre intresserad är jag av just den frågan. Jag är varken slentrianknarkare, lägre brittisk medelklass eller testosteronfrusterad macho. Jag behöver inte slåss för att känna att jag verkligen lever. Jag har andra intressen. Johnson har inga intressen utöver sex och däng. Jag skiter fullständigt i hans val och deras konsekvenser. Regissören Nick Love behöver helt enkelt öva lite till på brit-vålds-komedier innan han har chans att bli gift med Madonna.