Farväl Falkenberg

Tomas Hemstad 12:20 27 Sep 2006
I den mest originella och vackraste film som skapats i Sverige sedan Gitarrmongot berättas historien om vad som händer med dina grannar på hultsfredscampingen när "MÄSK"-flaggan plockats ned och tåget har tagit dem hem. Bland dålig hy, banala samtal och ironiska tatueringar berättas historien om fem pojkar som en gång föddes i "den lilla staden vid havet". Deras vänskap, en gång sprungen ur geografiska faktum, har kommit att utvecklas till de enda betydelsfulla relationerna i deras respektive liv. När sommaren kommer det året vi möter Holger, David, John, Jesper och Jörgen blir det allt mer tydligt att det på olika sätt kommer att bli den allra sista. Farväl Falkenberg är allt det där som svensk film så sällan får vara. Oinsmickrande, skev och understated. Och hela tiden när Jesper Ganslandt börjar närma sig nidbilden av den forna hemstaden som så ofta dyker upp i debutfilmer vrids perspektivet ytterligare ett varv. Det blir aldrig den där smånostalgiska filmen om hur annorlunda och precis likadant allting är i Falkenberg. I stället blir det en film om att gå vidare på ett mycket högre plan. Att gå vidare i tanken. Att gå vidare i livet. Att gå vidare i döden. "Sen blir jag 30", konstaterar David när han och bästa vännen Holger trippar på svamp. Temat är inte obekant. Men de små nedslagen i vännernas vardag, den allra sista sommaren, berättar historien på ett subtilt men ändå förvånansvärt tydligt sätt. "Det som betyder något är dessa stunder av ingenting", läser Holger i Davids dagbok. Det kan ses som en programförklaring för hela filmen. Små stunder av ingenting vävs ihop till något av det mest betydelsefulla och träffande du kommer att få äran att se på bio i år. Jesper Ganslandt vill berätta något. Något om manlig vänskap. Något om att växa upp. Något om vad man är och vad man kanske blir. Men han har haft den goda smaken att lämna så mycket osagt att vi får fylla i luckorna själv. Och det är med både sorg och glädje jag lämnar ett Falkenberg som kommer att bo kvar i mig en längre tid framöver.
Skådespelare: 
Regi: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler filmrecensioner

Stulna blickar

Armando är en tandtekniker i femtioårsåldern med livlös blick. Han lockar unga killar på gatan i Caracas att följa med honom hem för en bunt sedlar. De får ta av sig, men han rör dem aldrig. Han vill endast betrakta en ung mans nakna bakdel på avstånd medan han tillfredsställer sig själv.

Kiki

"'Kiki' framstår som ärlig, nästan ocensurerad, vilket är dess styrka och svaghet."

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!