Fågeln och tyrannen

Det tog en av frankrikes förnämsta animatörer, Paul Grimault, 32 (!) år att få sin film Fågeln och tyrannen i det skick han önskade; filmen hade premiär 1947, men efter en tvist med producenterna tog han sin hand ifrån den. Många år senare lyckades han dock köpa tillbaka filmrättigheterna, klippte bort 20 minuter och lade till till 45 nya. 1979 fick den nypremiär i Frankrike, och efter ytterligare 17 år nu premiär i Sverige. Det stinker taskig filmpolitik kring hela historian men slutresultatet doftar å andra sidan härligt av klassisk filmhistoria.Ursprungligen byggde Grimault och manusmedarbetaren Jacques Prévert (mycket känd fransk poet, manusförfattare m.m.) sin historia på en H.C. Andersson-saga, Herdinnan och sotaren, men slutresultatet ligger ganska långt ifrån danskens ursprungsberättelse; den klassiske sagoberättarens sociala patos finns emellertid tydligt kvar i botten.Det är en mycket vackert animerad film, målerisk och bildskön. Ja, bildkonsten står i centrum på många sätt och vis, eftersom filmens tyrann bygger hela sin värld på konst (mest avbilder och porträtt på honom själv) och särskilt med tanke på att det är några motiv, gestalter från just tavlor som en natt lösgör sig i ett försök att befria både sig själva, de förtryckta, djuren, fåglarna, från det självgoda, självupptagna tyranniet. I centrum för denna befrielserörelse står förutom en herdeflicka och en sotarpojke en kaxig, upprorisk fågel, faktiskt en ensamstående far med ansvar för fyra nyfikna fågelungar. Det är tecknad action med extremt många roliga lösningar, det känns bitvis både hotfullt och spännande, även för en fullvuxen man. Stor del i detta har den ovanligt lyckade dubbningen till svenska. Har man nyligen på video genomlidit den skrämmande svenska hafsversionen av Babe, den modiga lilla grisen visar den svenska röstregissören Per-Arne Ehlin och hans duktiga ensemble vad man verkligen kan göra med sitt material; Björn Gedda, Jan Blomberg, Rolf Skoglund, Claes Månsson, ja samtliga inblandade, gör en alldeles förträfflig och professionell insats.Ursprungsversionen var som sagt 62 minuter lång, den nya betydligt längre med sina 87 minuter och kanske hade en spelmässigt kortare version varit att föredra. Det blir lite svårt att upprätthålla koncentrationen under en del longörer, och jag får väl anta att barn kring de sju dessutom upplever filmen som betydligt längre än vi fullvuxna, härdade biobesökare. Men det är också den enda, marginella, invändningen. Se och njut!