På ytan är [I]Dolt hot[/I] en thriller om en akademisk överklassfamilj vars tillvaro störs av mystiska videoband med deras bostad filmad från olika vinklar. Bakom detta ligger de återkommande ämnena i österrikaren Michael Hanekes produktion: klasskillnader, och skuld. Juliette Binoche och Daniel Autueil är Georges och Anne Laurent, det perfekta franska borgarparet. De har fina kulturjobb, ett välartat barn, flotta vänner på sina middagspartyn och diskreta vänsterprassel. Men när kassetterna börjar anlända spricker fasaden och det som döljs börjar komma ut i ljuset. Iskallt plockar Haneke isär familjens lyckliga tillvaro utan att falla in i klichéer om hjältar, skurkar och offer. I hans värld finns det ingen som är oskyldig och ingen som höjer sig över sin mänsklighet. Han bjuder inga förmildrande omständigheter och inget förlösande slut. Och som vanligt är det svårt att skaka av sig den smått äcklade känslan långt efter att eftertexterna slutat rulla.
I stämning är den närmaste jämförelsen [I]Lost Highway[/I]. Men där David Lynch använder i stort sett alla tricks som finns för att göra oss illa till mods går Haneke motsatta väg. I vanlig ordning är bildspråket återhållsamt, soundtracket solid tystnad och det är bara [I]en[/I] renodlad skrämseleffekt i hela filmen.
Obehaget ligger i att Georges och Anne faktiskt har en trovärdig vardag som blir uppbruten av de mystiska videobanden. Och allt eftersom blir videobanden och de förtäckta hoten sekundära: Det är inte en extern antagonist Georges kämpar mot, det är det egna samvetet. Och frågan är om det inte är betydligt värre demoner.
Trots komplexa teman är det här en ¬ovanligt inbjudande film för att bära Michael Hanekes namn. Skådespeleri och regi är utmärkt och efter den förra ångestburgaren [I]Vargens tid[/I] känns det skönt att Haneke valt att gå tillbaka till aningen mindre historier. Och om du känner för att underhålla dina skuldkänslor ett tag är [I]Dolt hot[/I] ett alldeles ypperligt tillfälle.Skådespelare:
Regi:
