Ibland är det bra att bryta sina rutiner. Vi är vana att åtminstone under kvällstid sätta oss till bords på restaurang och bli omhändertagna från början till slut, av någon som hämtar allt vi ber om i mat- och dryckesväg. På Café Facile är det precis tvärtom. Vi tilldelas ett fönsterbord och blir sedan upplysta om att beställer, det gör man i kassan. Menyn står kritad på en griffeltavla och är kort med priser som nästan ligger i paritet med lunchrestaurangerna i samma kvarter.
Rätterna är av den klassiska bistrofloran och vi fastnar för en schnitzel respektive kökets vegetariska i form av en svamprisotto. Allt inklusive drycken, ett glas av Nobelvinet Château L’Hospitalet för 122 kronor, betalas i förväg och vi bär själva ut det till vårt bord. Lokalen är pittoresk av den typ man hittar bland Paris gränder och andas kvarterskrog med hemma-hos känsla. Några DIY-lösningar såsom att herrtoaletten i princip är belägen inne i köks-regionerna ökar bara det sistnämnda.
Maten visar sig vara till full belåtenhet vilket vi meddelar personalen då de hämtar tallrikarna, utan att fråga om hur det smakade. Svaret blir en axelryckning som säger mer än tusen ”det vet vi väl”, även om vi kan ana glimten av ett leende.
Kaffet efter maten, som är gratis, tar vi själva vid ett litet bord mitt i restaurangen. Inget krångel och ingen onödig byråkrati. Vi lämnar Café Facile med en nota på knappt 800 kronor, och märker inte förrän långt senare att detta inkluderar en felbongning av vinet där det slagits in en hel flaska istället för ett glas. En anledning god som någon att återkomma inom kort.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2014.
