Föga förvånande spelas Kent i högtalarna när vi anländer till Tom Sjöstedt och Daniel Räms kvarterskrog Lilla Ego, B-sidor närmare bestämt. Restaurangen är fullsatt sånär som på den fyra vi har reserverat, men trots detta slår sig servitören ner vi vårt bord på ett sådant där sätt som balanserar på precis rätt sida om gränsen mellan mysigt och påträngande. Vi får menyn berättad för oss, den är kortfattad och består av rustika anrättningar på råvaror som rotselleri och broccoli, och det slutar med att vi beställer precis allt. Till samtliga rätter går det dessutom att få fem riv ”fattigmanstryffel” för en tjuga. Detta visar sig bestå av en hembakad tryffel på parmesan och tryffelolja, vilken smakar himmelskt. Men även utan de fem riven visar sig i stort sett varje rätt kunna kvala in på menyn på valfri stjärnkrog. Råvarorna står i fokus, och tillbehören hålls till ett minimum, men ändå dimper de ner som smakbomber i ett minfält. Rotsellerin kommer exempelvis i vanlig bakad variant, serverad med blott en pumpacreme och en citronkorv, men ställer till ett party i munnen som om det vore 1999. De flesta rätter presenteras faktiskt med proteinet sekundärt, och nästan alla går att få i helvegetarisk version för en något billigare peng än listpriset.
Stämningen på Lilla Ego är avslappnat självsäker, kanske för att spegla namnet på krogen, och ibland slår det nästan över mot det avslappnade. Men vad gör det när de på bara några månader befäst sig som en av Stockholms bästa krogar.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2014.
