Orkar verkligen inte med nyår i år. Vill avskaffa det helt och hållet ba. Liksom, det är ju SYMBOLISKT på alla sätt och vis och obviously värsta grejen, men det är så överskattat. Jag har rannsakat mig själv och kommit fram till att jag hatar samtliga högtider. Det är 17-årskrisen. Jag hatar allt som alla andra gillar, men sen så känner jag också att jag ba *vill utnyttja tonåren maximalt* och göra allt som förväntas av en att man ska göra och tycka om.
Att sitta hemma själv på nyårsafton när man är 17 år måste ju vara det ultimata beviset på att man är socialt handikappad for REAL, men det är ju ändå bara en kväll. Och jag hatar att *gå på fezt*. Jag skulle inte ha det roligare om jag var på en sån, jag är 100% säker, men ändå så sitter man och tvekar och ba tror att det skulle vara BÄTTRE än att sitta själv. I dunno asså. Och inga människor vill vara nyktra och bara göra ingenting, det måste vara uppskruvat like hell och ba *årets partykväll*. Trots att jag snart är 18 så har jag otroligt svårt att acceptera att de jag umgås med vill dricka och festa över huvud taget.
Det är ju faktiskt en fin story att berätta sen också... Att kunna säga när man är asgammal (typ 30), ba "när JAG var 17 år så satt jag hemma själv på nyårsafton och spelade fyra i rad på min iPhone, och det var inte farligt alls! Ingenting hände". Det skulle vara jättebefriande.
Right now så tror jag att jag är mest rädd för alla andras reaktioner, förutsatt att de bryr sig över huvud taget. Tur att det är så lätt att bara säga "FAN JAG HAR FEBER, GUD VAD TRIST, JAG SOM HAR SETT FRAM EMOT NYÅR SÅÅÅÅÅ LÄNGE, HELVETE, NI FÅR KLARA ER UTAN MIG, XOXOXOXOXO".
