Alltså, känslan precis när man kör fast med rakapparaten på hakan på grund av en monsterfinne är något alldeles speciellt. Jag ville bara säga det. Man blir lika förvånad varenda gång. Jag slutar aldrig överraskas av vad som händer när jag rakar mig nuförtin. Det blir ju bara mer och mer och mer för varenda gång. Om jag väntar en vecka blir situationen totally ohållbar och bara massa massa pain för samtliga inblandade.
Ska börja raka mig i skolan igen. I uppehållsrummet. Gjorde det förra påsken. Det var superfeztligt. Alltså, blickarna jag fick när jag körde igång rakapparaten och satte igång. Och i år har det ju kommit nya elever! Ettor! Guva roligt. De ba sitter där lyckligt ovetande med sina skattefinansierade laptops när jag drar fram rakapparaten och rakar mig över Levande Historia-boken.
