Kollar lite på Dr Phil. Det handlar om adopterade barn som är totally bananas och deras föräldrar som vill skicka tillbaka dem to where they come from. Asså, det är liksom inte "uuuuuh hjälp mitt barn har kolik och vi kan inte sova på nätterna, *klarar inte detta mer*". Det är snarare typ "mitt barn har en dödslista och jag är på plats nummer ett". Verkligen skitscary. Och de blir bara värre och värre ju äldre de blir också, föräldrarna hetsåker mellan diverse mentalsjukhus men inget hjälper och till sist så säger syskonen som inte har damp att de hatar sina föräldrar (haha, ingen "ser" dem osv osv) och allt bara spårar totalt. Jag älskar TV4+. Det är så bildande.
Den enda grejen jag vet for sure om hur jag ska ha det när jag blir vuxen är att jag kommer vägra barn. Skulle dö av allt ansvar. Vill inte tänka på hur det skulle vara att bara stå där med en liten bebis och tänka "SHIT, nu är det här mitt ansvar 18 år framöver". Man bara "Jobbigt vaaaaaaaaa". Jag skulle totally ångra mig. Speciellt om ens unge ska syssla med diverse dödslistor och bara sabba allt när jag och boyfriend ska ha low key myskväll med vin och massa massa ost (asså jag åt enbart ost till lunch idag i skolmatsalen, det fanns nån grekisk jävla biff med typ OLIVER också, jag bara eh, tyvärr så kom jag på att det var äckligt först EFTER att jag lassat på med fyra biffar så jag ba gick och slängde dem och blev bitchblickad av diskgubben och hämtade en tallrik bestående av enbart ost och inget annat).
