Apropå igår

Frans Strandberg 13:18 30 Dec 2010

Åh vilka ljuvliga tendenser till framtida bitchande och översitteri (eh, finns det ens ett ord som heter så?) man såg igår i "Föräldrafritt". Alltså, det är ju sjukt, men jag förstår inte varför alla är så FÖRVÅNADE. Det är klart att barn är elaka om man inte säger till dem. De hyser ju obviously inte några altruistiska och självoffrande kvaliteter.

Jag hoppas att killbyn och tjejbyn snart förenas. Jag vill se hur det går då. Om de gapigaste och mest störiga (alltså mest populära) tjejerna går ihop med de mest dominerande killarna för att trycka ner de svagare barnen, eller om de starkaste tjejerna och killarna börjar slåss mot varandra istället och börjar se varandra som fiender i kampen om ledarrollen. Jag vet inte, men att de traditionella könsrollerna skulle kvarstå vid en sammanslagning av de båda husen är ju i princip självskrivet. Jag tycker att det absolut intressantaste med "Föräldrafritt" skulle vara att få se hur tjejerna och killarna skulle samspela med varandra. Om de populäraste tjejerna skulle dras till de populäraste killarna eller bara fortsätta på egen hand och se dem som rivaler. Det här är liksom exakt som min skolgård på mellanstadiet. Gud vad jag hatar infantil könsöverskridande paktbildning.

Och jag hatar självskrivna ledartyper, speciellt när de själva är medvetna om det. Typ så som Jean Pierre höll på i början av "Ung och Bortskämd". Han var så kåt på uppfattningen att han själv var den stora leeeeedaren, sa att han alltid varit en leeeedartyp, att han alltid "tagit tag i saker", att alla jämt sett upp till honom (alltså enligt honom). Det är så jävla tröttsamt. Jag hatar såna människor. Och jag står inte ut med tanken att Jean Pierre eventuellt var härskaren på skolgården under både mellanstadiet och högstadiet, ackompanjerad av lärarnas ignorering. Att ingen någonsin stoppade honom? Det är så sorgligt, och det här händer liksom HELA TIDEN på typ varenda skolgård i Sverige.

Jag har ingen aning om hur man skulle kunna lösa det här, men NEJ, svaret är inte att "det behövs fler vuxna i skolan", för så är det inte. Misstolka inte nu. Jag stör mig skitmycket på det. Bara för att man är en "vuxen" så betyder inte det att man gör någon skillnad. Det är skillnad på vuxna och vuxna. Det handlar om att få barnen att se upp till de vuxna och ha respekt för dem. Jag efterlyser vuxna som faktiskt har förmågan att få barn att lyssna på dem. "Förebilder" är ju ett rätt pretto begrepp, men I guess att det är det som behövs. Liksom, det hjälper inte om man har stora horder av socialt inkompetenta klimakteriekärringar patrullerandes på skolgårdarna, i längden kommer de inte göra någon skillnad. Man måste in i barnens huvud och fucka upp dem, in a good way.  Jag är övertygad om att det skulle räcka med EN riktigt bra vuxen/pedagog för att förändra en hel mellanstadieklass. Svårare än så är det inte.  Tyvärr så är det insanely orättvist, beroende på var den där pedagogen råkar jobba någonstans.

Fler blogginlägg från Frans Strandberg