Det börjar bli hög tid för att boka upp årets julbord, om du inte redan har gjort det och är intresserad av att äta ett sådant det vill säga. Men har du reflekterat över vad som ligger på bordskivan? Gör gärna det.
De rätter vi kanske främst förknippar med julbordet idag, såsom köttbullar och prinskorv, är i själva verket några av de minst traditionsfyllda rätterna av alla de godsaker som brukar dukas upp runt jul. Faktum är att köttbullen gjorde entré på det flerfaldigt hundraåriga bordet först så sent som under sjuttiotalet, och alltså är i det närmaste ett foster i sammanhanget. De flesta av våra äldre julbordsrätter är inte bara i grunden delikatesser utan har till mångt och mycket tillkommit av historiskt rent praktiska skäl. Ett exempel är dopp i grytan som ursprunglige helt enkelt var ett sätt att få i sig det stenhårda brödet genom att mjuka upp det i fläskspad. Lutfisk var en annan av de tidigare inslagen, sprungen ur ett fiffigt sätt att få den torkade råvaran att smaka som en delikatess. Faktum är att det fanns ett eget skrå av fisklutare som jobbade med att förfina den dåtida läckerheten. Och ska man titta riktigt långt bakåt i tiden är det egentligen bara ett fåtal av rätterna såsom kalvsylta och julkorven som finns bland julrätternas topp tio idag.
"Till exempel var det brukligt att heja fram och hurra då jästen tillsattes, för att hjälpa jäsningen på traven"
En tradition som emellertid har varit med från dag ett är att julen ses som en högtid man i regel firar i hemmet, och framför allt i sitt eget hem. Det var till och med i vissa delar av Sverige under en tid förbjudet att fira densamma på någons annan gård än sin egen, undantaget dagarna innan firandet då traditionen bjöd till att man åkte runt bland gårdarna och provade varandras hembryggda julöl. Själva bryggningen var även den kantad av seder och traditioner. Till exempel var det brukligt att heja fram och hurra då jästen tillsattes, för att hjälpa jäsningen på traven. I sydvästra Sverige sprang man till exempel runt i huset under detta påhejande, som med allt inräknat gick nästan lika vilt till som självaste julfesten - detta innan alkoholen ens hade börjat jäsa. Ingen fick dock, kaoset till trots, nämna något orent eller fult under jäsningen då ölet kunde ta smak av det onda.
Förutom traditionen att helga hemmet finns det ytterligare en sed som går som en röd tråd genom historien, och det är att julbordet erbjuda mycket av allt. Mycket mat, många rätter som delas med maximalt antal personer. Mycket av det goda blir lika med mycket gott. Och om man som jag har en förkärlek för just mat och folk är denna tradition kanske en av de viktigaste vi har att bevara.
Vissa av historiens julbordstraditioner ser vi idag som spritt språngande galna, några som självklara medan det finns en tredje kategori som utgörs av de traditioner vilka kanske borde återinföras idag. Idag när det återigen lyckligtvis har blivit på mode och finns en stolthet i att göra saker från grunden i hemmet. För varför inte ge till exempel provandet av varandras hemkok under dagarna innan jul en nyrenässans? Idag ser sällan familjerna heller ut som den forna tidens kärnideal, utan vi vill fira inte bara med bonusbarn och styvföräldrar kanske ännu mer med vänner och jämnåriga bekanta.
Så låt oss ta bussen och kliva av vid var och varannan hållplats och prova vännernas hemgjorda snapsar, badkarsbryggda öl eller ömt vårdade surdegsvört.
Blev du sugen på julbord? Kolla in vår julbordsguide för Stockholm här.
